Osäkert

Är osäker.. vill int vara det, men är det.. Och varför? Bra fråga.
Jag känner att jag alltid vart den där glada tjejen, hade inte så mycket bekymmer. Visst känns det fortfarande som om jag är den där glada tjejen, men nu har jag sjukt mycket bekymmer! Det mesta döljs med ett leende, de andra får inte komma fram. Utan det ligger och gror tills jag tappar fattningen och blir mer förvirrad än vad jag redan är :)
Tex i helgen när jag börja stor tjuta när jag fick återse en kär gammal vän, hur kunde de ske? Alltså, det hade inte behövt ske om jag bara hade tagit tag i saker med en gång.

I vanliga fall tar jag tag i saker med detsamma för att få undan saker och ting, men när det gäller känslomässiga saker så lägger vi det i lådan och försöker att inte öppna.
Så, varför?

puss o kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0