För att jag kan :)

Ibland undrar jag om jag borde vara orolig? Ska jag hålla mig på avstånd, eller ska jag följa strömmen så att jag inte syns. Eller ska jag helt enkelt ta saken i egna händer och möta det som komma skall?

Ibland vet jag inte om jag vill hanskas med det jag vet ska hända, hur jag än gör här i livet så är det någon som blir sårad, glad eller sinne. För det mesta sinne. Oftas är det från personer som inte har med saker att göra eller från sånna som jag troddde skulle finnas där som stöd och stötta mig i vilket än mina val blir... men som ändå inte är det.

Vilket som så gör jag som jag vill och som det var tänkt för att jag kan, så förhoppningsvis på tisdag kommer familjens nya medlem och jag är överlycklig :D

puss o kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0